Påsktur till Öja en ö med många ansikten

Annandag påsks morgon hämtade vi upp Kenneth och styrde kosan söderut mot det öppna havet och solen. Vid Ankarudden på södra torö mötte Rickard, Tomas, Gustav och Hans upp. luften darrade av förväntan och den första vårvärmen.

Ankarudden Torö, pga isläget och lågt vatten gick det att gå i bakom fiskarförråden.

Kenneth på väg söderöver mot Öja.

Ilandstigning vid Norrhamn på Öja, här sov vi över i stugorna som finns i Gästhamnen, en snabb urpackning så drog vi vidare åt sydost.

Nästa landning skedde i Österhamn nere vid Landsortsbyn.

Rundvandring i Byn, våren hade kommit och alla var glada.

Obligatorisk Kanonritts bild. Landsorts fyr blev renoverad förra sommaren och lyste orange och vit.

 

Fyren är även fin från vattnet.

En kall Landsorts Lager från Nynäshamns ångbryggeri slank ner innan vi drog oss tillbaka till Norrhamn.

Kvällen led mot sitt slut, Torrdräkterna hängde på vädring, bastun värmde gott, och pratet runt middagen blev långt och djupt.

Måndag morgon hade vi kommit till en annan värld, En kyla och råhet som växte ända in i märgen, var det pratet om kalla kriget och oron som rådde i Världen under 50-90talet som skapade detta?

TUVA, turbåten mellan Öja och Torö, syns knappt i det kalla morgonljuset.

Solen anas någonstans bortom diset.

Som ett urtidsdjur sträcker kanonen ut sitt eldrör, enligt uppgift ska den tåla en träff av en 100kilotons atombomb. Vi är på väg ner i djupet...

Konstiga maskiner och ett konstigt ljus i underjorden.

Planer läggs upp, stämmningen är tryckt, vad händer på ytan?

Vi vet var vi är i Världen, men var är alla andra?

Redo, nu kan vad som helst hända.

Plötsligt trycker det på, så möts man av detta, dags att bege sig mot ytan igen.